im lost in the world
kom hem från lund igår. det var soft där. tyskar, roliga namn, snorgubbar på borden.
tusen blåmärken ( minst azå ) , feta brännmärken och tjocka, blåa prinskorvar till fingrar.
men det var värt det. så jävla värt det. finns inget bättre.
blåmärken försvinner, brännmärken läker och stukade fingrar rättar till sig.
även fast det var något seriöst fel på tyskdomarjävlarna så var det en jävla match som vi alla kommer att ha i förvar i vårat underbara huvud.
flickor, det var den bästa matchen vi någonsin spelat.
vi grät, vi skrek, vi vråla, vi var nervösa. åtminstone jag.
på sm köttar vi sönder alla som kommer i våran väg.
jag älskar varenda en som spelar i nkik f96.
jag ÄLSKAR er.
JAG älskar ER.
Kommentarer
Trackback